Vi är alla udda i någons ögon – mänskliga förmågor organisationer behöver i förändringens tid
Antropologen Colin Moon sparkade igång dag 2 på Learning Confernce.
I en värld formad av AI, globalt samarbete och ständig förändring har nyfikenhet, kommunikation och kulturell förståelse blivit avgörande mänskliga förmågor.
Antropologen Colin Moon sparkade igång dag 2 på Learning Confernce. Han klev upp på scenen med ett löfte att han skulle hjälpa oss förstå kultur och, framför allt, oss själva. Det som följde var lika mycket stand-up som kulturantropologi och skratten kom tätare än vad de flesta konferenspass kan skryta med.
Det börjar med dig, inte med "dom"
Moons huvudpoäng går på tvärs mot hur de flesta angriper kulturmöten. Instinkten är att börja med att lista skillnader över hur "de" kommunicerar, fattar beslut, kör möten. Moon vände på det och gav rådet att innan du analyserar någon annan, fråga var du själv står. Vad förväntar du dig av en ledare? Varför känns rakhet oartigt eller vaghet undvikande just för dig?
Hans poäng är att nästan inget vi kallar ett "kulturellt faktum" är egentligen ett faktum. Att säga att "de saknar humor" är ingen observation, det är en jämförelse med en norm du bär med dig, oftast utan att märka det. Självinsikt är i hans ramverk inte en mjuk kompetens man klistrar på kulturell förmåga i efterhand. Det är förutsättningen för den.
Ett väldigt svenskt exempel, mötet
Moon skonade inte rummet. Han gick igenom svenskarnas möteshunger. Vi älskar måndagsmötet, planeringsmötet för att planera de andra mötena, "premötet" (ett möte innan mötet) och han kopplade det till något verkligt. För i plattare, konsensusdrivna organisationer är process inte byråkrati för sakens skull. Det är sättet man säkerställer att inget viktigt avgörs av en enda person och att inget riskabelt smiter förbi längre fram i kedjan. Säg ordet "process" till en svensk, skämtade han och du har fångat hela hens uppmärksamhet.
Jämför det med mer hierarkiska affärskulturer, där en enkel fråga måste vandra uppåt genom leden, vänta på att någon i toppen har tid och lust och sedan vandra tillbaka ner. En process som kan ta veckor och lämnar båda sidor övertygade om att den andra antingen är farligt långsam eller hänsynslöst informell, beroende på vilken sida man står på.
Publiken kände igen sig genomgående. Moon hade med gott om exempel på hur olika nationaliteter reagerar i samma situation (tyskarnas allvar, danskarnas envisa "jag gör nog ändå lite annorlunda", norrmännens punktliga hemgång klockan fyra, finnarnas tystnad) och skratten i rummet var mest skratt av igenkänning snarare än distans.
Organisationer bär sin nationella kultur
Ett av de vassaste inslagen visade hur nationell kultur syns direkt i organisationsschemat. I vissa kulturer är allt snabbt, målstyrt och varje individ har ett tydligt eget ansvar. I andra byggs organisationen kring ett starkt maktcentrum, där alla andra i praktiken är utbytbara. I ytterligare andra styrs mycket av informella förtroendenätverk, som fungerar parallellt med den formella hierarkin. Sverige är ett eget exempel som medvetet är byggt runt konsensus och nästan är allergiskt mot synlig hierarki.
Inget av det är bättre eller sämre varje modell är optimerad för olika saker. Problemen uppstår istället precis där två olika modeller möter varandra.
Work-life-gränser är kulturella, inte universella
Moon berättade om ett möte på ett svenskt bilföretag där han satt med som observatör tillsammans med amerikanska kollegor. En kvinna i mötet meddelade att hon behövde gå redan kvart över tre för att hämta hunden från hunddagiset. Svenskarna i rummet tyckte det var en fullständigt naturlig grej och några skickade till och med med en hälsning till vovven på vägen ut. Amerikanerna däremot reagerade med ren förvirrad chock och flera trodde först att hon menade ett barn, inte en hund och kunde inte förstå att någon skulle lämna ett arbetsmöte tidigare för ett husdjur.
Det är ett litet ögonblick, men det landar hela föredraget i en enda rad att vad som räknas som normalt, professionellt, eller ens sägbart högt på ett möte beror helt på vilken kultur som lyssnar.
Varför det här spelar roll
Organisationer i dag är mer internationella, mer distribuerade och mer AI-medierade än någonsin vilket betyder att fler beslut fattas över kulturella gränser utan att någon i rummet ens märker det. Moons budskap var inte "lär dig fler fakta om andra kulturer". Utan var nyfiken på dina egna default-inställningar först, för det är den linsen allt annat filtreras genom. Kulturell förståelse, som han påminde oss om, är aldrig något man blir färdig med att lära sig, det är en pågående övning.